Vi psykologer har länge talat om hur det påverkar människor att bli fysiskt försummade underuppväxten, eller att vara med om traumatiska upplevelser.
Inte heller var de med om någon stor, traumatisk händelse: de flydde inget krig, ingen misshandlades fysiskt…men ändå?
Gibson önskar med denna bok hjälpa vuxna barn att se sina föräldrar i ett klarare ljus–att frigöra sig ifrån de förväntningar och förhoppningar på föräldrarna som inte infrias, och i stället se dem för vilka de faktiskt är–med alla sina brister.
Men hennes tankar lutar sig också mot anknytningsforskning och affektfokuserade teorier.
Den löpande texten saknar referenser, trots att litteraturlistan längst bak består av gamla godingar som Bowlby, Ainsworth, Winnicott, Fosha och McCullough. Stina betonar vikten av att skapa sina egna livsbanor bortom föräldrarnas bråk, att hitta inre styrka och att tro på sig själv.
Läs mer här: https://lnkd.in/dWZwZWpx Ps. Jag sov inte under föreläsningen, men jag blundade på bilden. Detta är en bok med potential att ge upprättelse och viktig bekräftelse åt många människor–därtill är den lättläst och enkel att ta till sig.